När alla minnen dyker upp, såna minnen som får dig illa till mods. Du bara känner dig tom, osäker och otillräcklig. Du får bara en sån där känsla som får dig att må illa.. Varför kan inte allt bara falla på plats, är det verkligen såhär det ska vara? Ska man sluta kämpa. Sluta hoppas. Sluta drömma och sluta tro..

När du får en sån där stor klump i magen som får dig att vilja rasa ihop. Du skakar och det känns som att kroppen inte kan bära dig längre, du vill bara falla ihop. Det är då du är glad att du faktiskt redan sitter ned.

För exakt ett år sedan stod en av mina bästa vänner och väntade på mig med en mjukisälg på flygplatsen. Vi for hem till henne och åt middag och drack en massa vin och bara pratade strunt. De var en sjukt fin kväll..Till en början.. För det var också exakt ett år sedan som jag fick vara med om min första panikångest attack.

 

När luften bara försvinner, du ser i en tunnel och du vet inte vad som händer runt omkring dig.. Jag hörde inte vad hon sa, förstod inte att hon inte förstod vad jag försökte få fram, de enda jag såg var mörker.. Trots att jag hyperventilerade kände jag mig lugn.. Trots att jag var allt annat än lugn.

 

I år blev det inget vin i fina vänners sällskap, utan istället en jäkla massa värktabletter, voltaren och tigerbalsam.. för i år stod tydligen ryggskott på schemat.. och helt ärligt har jag faktiskt inte bestämt mig vad jag föredrar bäst av de två... Så glad alla hjärtans dag allihopa, hoppas ni har lite bättre tur än mig på denna kärleksfulla dag. Så får vi se vad jag har att komma med för olycka nästa år! 

 

/L

Jag sluter ögonen, jag blundar. Jag vill inte se, jag blundar hårdare. Jag känner att tårarna försöker tränga fram. Jag försöker stänga av, jag försöker förhindra dom. Jag vill inte se, inte nu.. inte än.. Det gör för ont, jag blundar en liten stund till och hoppas att jag snart faller till sömns.

Jag lever och mår bra, förutom förkylningen som gör att jag inte kan träna så mår jag ändå bra. Jag känner mig glad. Jag har slutat över tänka och analysera allt. Jag lever för mig själv och jag har valt att acceptera att det ibland är upp och ned. Men idag mår jag bra, idag är jag stark.

Du lever, du finns här, det glädjer mig. Så långt borta, men ändå så nära. Jag står framför dig, men du kan inte se mig, jag finns här men ändå inte. 

Det är dags att bli glad. Det är dags att börja må bra.

Det är dags att släppa taget om dagar som varit.

Flyga vidare och hoppas på en bättre morgondag.

Varför tänka på de förflutna när du kan drömma om morgondagen?

 

God natt alla mina fina vänner, ni är guld värd! 😙

Äntligen har man fått upp lite på väggarna.. Man får passa på så mycket som möjligt när man slutar tidigt eller är ledig. Idag följde jag med mor och far till Luleå där det spenderades lite väl mycket pengar.. Men huvudsaken är väl ändå att jag är nöjd med mina inköp. Väl tillbaka hemma så hjälpte pappa mig att sätta upp mina hyllor, så nu börjar det ju faktiskt likna ett hem! 😄

 

Tänk om man kunde spola tillbaka tiden. Hade du gjort det? Hade du gjort saker annorlunda? Ångrar du saker du sa? Saker du gjorde? 

 

Detta är återkommande frågor som dyker upp i mitt huvud. Jag har funderat länge på om jag skulle spola tillbaka tiden om jag kunde. Ja, jag skulle spola tillbaka tiden om jag kunde, inte för att jag ångrar något på de sättet utan för att kunna göra saker annorlunda, handla på vissa andra sätt, trott på mig själv lite mer och gjort saker på annat vis. Jag tänker varje dag på hur saker skulle ha sett ut om jag hade kunnat spola tillbaka tiden. 

 

Jag önskar jag kunde, men eftersom att jag inte kan så får jag blicka framåt.. De sägs att man bara ångrar de saker man inte gjorde. Det kanske ligger något i det.. Men tänk om man ångrar saker som man gjorde, människor man träffade, folk som behandlade en som skit och inte brydde sig om det. De där med att ge och ta. Om folk ändå bara ska ta, betyder det att man inte behöver ge längre?

 

God natt!

Ledig, vad är det? Det där med att vara ledig fungerar inte så bra för mig, jobb några timmar imorgon ändå. Men inte klagar jag, de är konstigt hur gäster kan få en att må bra, bara av att lämna en lapp med texten "Tack för en underbart trevlig vistelse" eller när dom bjuder in en till att dricka vin med dom efter avslutat pass.

 

Eller helt enkelt en så simpel sak som att bara säga "Men jobbar du än? Och fortfarande ett så stort leende på läpparna" såna där simpla saker som ändå betyder så mycket och får en att känna sig uppskattad. Ibland är det stressig och ibland är de tungt men dagar som dessa älskar jag verkligen mitt arbete.

När du ligger i din säng och det känns som att hela världen snurrar. Huvudvärken tar över och du känner dig helt tom. Jag antar att det blir så när du är för envis för att ligga hemma och vara sjuk, även fast du vet att man inte ska jobba med feber. Nåja, är huvudet dumt får kroppen lida! En jobbkväll kvar och sen är man ledig hela fredagen, har en känsla av att de lär bli sängläge med te och serier! 

 

Just nu ligger jag och tänker tillbaka på tiden i dalarna. Trots att boende situationen blev lite väl mycket där ett tag, så måste jag faktiskt säga att jag har riktigt fina minnen därifrån. Vissa dagar önskar jag bara att jag kunde spola tillbaka tiden 2år och bara få göra om allt det fina och spola förbi de tunga perioderna. 

 

Det känns som att de var igår som jag och kusse tog släpet och började den långa resan mot dalarna. Nervositeten, förväntningarna och den nya starten. Helt galet att det redan gått två år, och att de har hunnit hända så otroligt mycket på dessa två år, både på gott och ont..

 

Men nu tror jag bestämt att Mr. Blund är på väg! God natt! 

Ibland är det så otroligt skönt att komma hem till en tom lägenhet och ibland är det obeskrivligt jobbigt. Idag har jag jobbat 14h och trodde att de skulle vara skönt att komma hem. Men så var det inte ens lite.. Jobbet är bra, då försvinner alla funderingar och man hinner inte tänka på annat än jobb..

 

När man kommer hem börjar alla tankar och röster fylla huvudet tills man inte orkar mer och då till sist somnar efter flera timmars försök till sömn. Men då kommer istället alla mardrömmar. Fan, jag måste verkligen sluta stressa och bara släppa allt. Men hur.. Hade så behövt en resa till solen nu. Tänk att mörker kan göra en så deprimerad. 

 

Nåja, vi får hoppas att jag slipper mardrömmarna i natt och får drömma något fint istället. Det var längesedan nu.

Idag har jag tagit på mig en tuff utmaning, en utmaning som ska leda till något bra! Jag ser fram emot det samtidigt som det är lite skrämmande. Men detta kommer bli bra. Det ska bli bra!

 

 

Put your make up on

Get your nails done

Curl your hair

Run the extra mile

Keep it slim

So they like you. Do they like you?

 

Get your sexy on

Don't be shy, girl

Take it off

This is what you want, to belong

So they like you. Do you like you?

 

Get your shopping on,

At the mall,

Max your credit cards

You don't have to choose,

Buy it all

So they like you. Do they like you?

 

Wait a second,

Why should you care, what they think of you

When you're all alone, by yourself

Do you like you? Do you like you?

 

 

En timme, hela 60 minuter av lycka. Äntligen behövde jag inte jobba kväll under kvällens zumbapass. En hel timme till att låta musikens rytm bara dra iväg med mig,  helt underbart.

De är inte de att jag miste dig. Att jag tog dig förgivet, eller att du tog mig förgivet. Att jag blundade för det som var rakt framför mig. Det jag visste sedan länge, men inte ville se. Det som gör ont är att vi är så otroligt nära men så oerhört långt ifrån varandra. Jag ville inte mista dig. Du ville inte mista mig. Jag vill inte mista dig. Jag antar att det är de som gör ont.

Har haft en riktigt fin födelsedag med både jobb och familjehäng! Trost det så kan jag inte riktigt låta bli att känna mig tom.. Nåja, ett år äldre och nu är de dags att börja ta tag i mig själv...

 

Vinden blåser utanför fönstret, du hör traktorerna skrapa bort snön som har fallit de senaste dagarna. Det är kallt, du ligger under täcket och skakar lite lätt. Du känner hur hans varma arm omfamnar dig, han drar dig närmare och plötsligt är du inte lika frusen. Han kysser dig lätt i pannan fast han fortfarande sover, nästan som att han vet att de är just det du behöver.

 

Du småler för dig själv och inser att du hittan en av de fina. En som får dig att le genom att bara finnas vid din sida. Du vänder dig mot honom och lägger dig på hans bröst, hans varma hud känns så otroligt lugnande mot din kropp. Han stryker sina fingrar genom ditt hår, du känner dig hel. Han öppnar ögonen, tittar in i dina och ler. Han ger dig en kyss och håller sedan om dig till solen går upp, inga frågor, bara självklarhet..

 

Det är bara en dröm, eller hur?

Nej, det är min dröm.