Tankar.

De är inte de att jag miste dig. Att jag tog dig förgivet, eller att du tog mig förgivet. Att jag blundade för det som var rakt framför mig. Det jag visste sedan länge, men inte ville se. Det som gör ont är att vi är så otroligt nära men så oerhört långt ifrån varandra. Jag ville inte mista dig. Du ville inte mista mig. Jag vill inte mista dig. Jag antar att det är de som gör ont.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0