No matter how hard I try, You keep pushing me aside And I can't break through. There's no talking to you,

So sad that you're leaving, takes time to believe it.

 

När du behöver få svar och är nere och den du mest av allt vill prata med inte vill prata med dig. 

 

Du går till jobbet, du ler. Du kommer hem och hoppas på att du får några timmars sömn, du går tillbaka till jobbet, du ler och hoppas till högre makter att allt bara ska få ett slut, att tiden ska gå fort, att du kunde spola tillbaka och hålla käften, att du slutade bry dig så jävla mycket om andra istället för dig själv. Att du bara för en gångs skull kunde få le och verkligen vara ärlig med det. 

 

Just nu vill jag mest av allt ha en resa så långt bort som möjligt härifrån och verkligen inte komma tillbaka på ett tag.

Tänk att rädsla kan göra så mycket med oss, den kan göra oss osäker i olika sammanhang,  den får oss att tvivla på oss själva och andra, men framför allt får den oss att inte våga ta steget framåt. Den gör att vi stampar på samma yta hela tiden, som att om vi skulle ta ett steg utanför cirkeln skulle vi falla platt.

 

Ja, tänk om vi gör det? men tänk om vi inte gör det? tänk om det faktiskt kan leda till något bra, eller till och med till något fantastiskt eller tänk om vi skulle råka lära oss något av det? Om man inte ens testar hur kan man då veta att det inte är bra, att det inte kommer bli bra?

 

Varför inte våga ta en risk och se vad som händer?

Faller man vet man i alla fall att man gav det en chans, man tog en risk och att man faktiskt vågade gå utanför cirkeln.. Vad är det värsta som kan hända? 

 

Och med det säger jag god natt, och vad ni än gör.. Låt inte rädslan vinna, för då kommer ni bara fundera hela livet hur det hade blivit om du gjort saker annorlunda...

 

/L

 

Idag är nog första gången på väldigt länge som jag känner att jag bara vill ha kul,

bara leva och njuta av sommaren.

 

Helgen har varit riktigt fin, igår agerade jag fyllechaffis och hängde med fina människor i parken, sen var det även första gången som jag var ut nykter på krogen. Måste faktiskt säga att de var riktigt trevligt trots att jag var nykter, träffade massa folk som jag inte pratat med på länge, skjutsade hem lite fylletrattar och insåg att det är rätt skönt med nyktra helger. Dock förstår jag inte riktigt hur jag kan känna mig mer bakis då jag varit nykter än då jag faktiskt är bakis. Men kan tänka mig att annat folk mådde betydligt värre idag. Sjukt fin kväll med mys och trevliga människor.

 

Ikväll hade vi tänkt spela lite kubb i södra, men då vädret inte var med oss satte vi oss på Nodo och surrade för fulla muggar. Jag och Emma träffades tidigare så dök Daniella upp efter jobbet, riktigt trevlig kväll med massor av surr och skratt. Avslutade kvällen med ett försök av att ta en cache med Patrick på hemvägen, men myggen vann och vi gav upp väldigt fort.

 

Imorgon blir det städning av bilar och rum på hög nivå, tänker även ta upp träningen. Första gången på länge som jag faktiskt känner motivationen till att träna, som jag har saknat den! Hoppas även på fint väder så man kanske kan ta årets första dopp och få simma lite.

 

Hej sommar och vågar jag säga välkommen tillbaka Liselotte?!

 

/L