Tänk att den där fina människan bara försvann, undrar egentligen vad som hände.. Plötsligt blev du bara tom..  

När man ligger på bryggan och hör vattnet guppa under en, kvällen är alldeles svart och man kan skymta några få stjärnor i himlen. Man stänger av,  eller egentligen låter man allt komma på samma gång fast det ena slår ut de andra och det enda man hör är vågorna.

 

Tänk om man då ändå kunde flyga.. Insåg idag hur många det är jag faktiskt saknar..Får väl nöja mig med att drömma mig bort för en stund.

 

/L 

Det var en kall januarinatt, flickan var trött och kall, hon ville egentligen inget hellre än att slänga sig i pojkens famn och bara vara. Men flickan var rädd. Rädd att hon skulle förstöra, att pojken inte kände samma som hon. Det var en kall januarinatt flickan och pojken hade åkt omkring i en varm bil och bara pratat, flickan var nervös, hon kunde inte vänta längre, hon ville veta. Dom stannade utanför en mack, flickan tog ett djupt andetag och berättade för pojken vad hon kände. Pojken tittade ut genom fönstret och sedan in i hennes ögon, flickan blev mer nervös.

 

Dom gick in på macken, fortfarande inget svar. Han kände de människor som jobbade där, de stod samlade och bara pratade, flickan kunde inte slita sin blick från pojkens vackra ögon. Hon förstod inte hur det var möjligt, hur kunde han ha fått en så trasig människa på fall och nästintill gjort henne hel?

 

Flickan gick ifrån, ställde sig vid tidningarna och försökte hitta något annat att lägga tankarna på. För hur skulle han någonsin se henne på det sättet. Utan förvarning känner hon en arm runt sig, pojken håller om henne. Han frågar om hon hittar något intressant, flickan får en klump i magen, hon nickar.

 

Dom går omkring inne på den lilla macken. Pojken lägger armarna runt flickans nacke och lutar henne bakåt. Han kysser henne på pannan och bara fortsätter hålla om henne. Flickan kände sig hel men samtidigt räddare än innan. Dom går ut i den kalla luften, pojken drar flickan tätt intill sig och bara tittar henne djupt i ögonen.

 

Flickan blir aldeless stel, hon vill inget hellre än att bara ta tag i pojken och kyssa honom. Istället tar hon ett djupt andetag och tittar in i pojkens ögon. Dom står så nära att deras nästippar tar i varandra, flickan vill inte skrämma honom så hon bara väntar. Deras händer var sammanflätade och deras läppar nuddar varandras men utan att kyssas. Flickan är inte längre kall, pojken drar henne ännu närmare och kysser henne. Flickan lägger armarna runt honom och kysser tillbaka.

 

Hon förstod då att pojken inte kunde säga något, bara visa. Pojken var nog lika rädd som flickan men inte på samma sätt. Hon fick för sig att pojken var rädd för att känna något för någon ny. Hon kanske hade rätt, vem vet. Pojken och flickan gick fram och tillbaka i några månader och flickan började tro på kärleken igen. Flickan kände en känsla hon aldrig tidigare varit med om. Hon blev kär. Men pojken kände inte samma. Pojken och flickan gick skilda vägar.

 

Sitter i sängen och lyssnar på den underbart fina låten impossible av James Arthur, så otroligt fin alltså.

Annars händer det inte alltför mycket, jag försöker le så mycket som möjligt, även fast det kanske inte är lättast just nu, men jag hoppas att det snart kommer vända så jag verkligen kan börja se fram emot Thailand, på riktigt. 

 

God natt!