Nästan som på film.

Hans mörkbruna ögon såg så mystiska ut, hon kunde inte släppa honom med blicken. Det var något hos den där pojken som fick henne att undra vem han var. Kanske var de hans gulliga sneda leende, hon var inte riktigt säker. Hon tog sin is-kaffe och satte sig vid poolen, vinden fläktade skönt i den heta värmen. Hon smuttade av sitt is-kaffe och njöt av att vara på semester. 
 
Servitören kommer och frågar om hon vill ha påfyllning medan han lämnar en lapp på hennes solsäng. Flickan nickar och tittar sedan på lappen. Det var från han, han med de mörkbruna ögonen, han tittade åt hennes håll och log sitt sneda leende. Flickan kunde inte annat än att le tillbaka.
 
Ute på terassen hade det nu blivit svalt och mörkret hade precis lagt sig över staden. Hon mötte upp den söta pojken som tog hennes hand. De gick ned mot stranden och bara pratade, i bakgrunden hörde man vågornas brus och människornas skratt från restaurangerna. 
 
Längst klipporna låg det en mysig och avsides restaurang, när dom kommer närmare ser flickan att det inte är en vanlig restaurang, nere på klipporna var det bord och stolar precis vid vattenytan, på borden fanns det tända lyktor som lös upp klipporna så vackert. De gick ned för en brant trästege som tog dem ned till borden. Vattnet skvalpade upp vid fötterna och himlen var stjärnklar. 
 
På vägen tillbaka gick de förbi en kille som sålde rosor, den söta pojken med de mörkbruna ögonen stannade honom och köpte en ros, han log sitt sneda leende och överlämnade rosen till flickan. Hon kände hur värmen växte i kroppen och hon besvarade tacksamt rosen med en kyss.
 
Pojken och flickan träffades varje ledig stund tills dagen kom när flickan skulle återvända hem. De höll kontakten ett tag, tills flickan tyckte att det blev för jobbigt. Flickan drömmer sig ofta tillbaka till just den platsen och vem vet, en vacker dag kanske hon återvänder..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0