ord från huvudet.

I drömmarna ses vi, där står du så klar. 
Inget tvivel, inga frågor, bara svar.
Vi ses någon gång i livet,
man ska aldrig ta något förgivet. 

Känslomässigt kaos.

När det känns som att hela världen går emot dig och du inte vet vad du ska göra eller vad som är fel. Ena stunden gråter du floder och nästa sekund skrattar du. Du känner dig glad men ändå så fruktansvärt ledsen, Du är trött men du kan aldrig sova. Känslomässigt kaos, förvirrad och allmänt borta. Det är väl ungefär så jag skulle beskriva mig just nu! Jag hoppas på ett sjukt bättre 2015, synd bara att inledningen inte ser så lovande ut.

Loi Krathong.

I don't wanna hold you if you wanna go,
And I'm not gonna make you feel love if you don't.
I would rather learn what it feels like to burn than feel nothing at all.

Så sant som det är sagt!

Ibland behöver ditt hjärta mer tid att inse vad din hjärna redan vet...
Och ibland behöver din hjärna mer tid att inse vad ditt hjärta redan vet...

I never ment to start a war, I just wanted you to let me in, and instead of using force, I guess I should've let you in.

Don't you ever say I just walked away,
I will always want you.
I can't live a lie, running for my life,
I will always want you.

I came in like a wrecking ball
I never hit so hard  in love
All I wanted was to break your walls
All you ever did was wreck me
Yeah you, you wreck me.

I put you high up in the sky
And now, you're not coming down
It slowly turned, you let me burn
And  now, we're ashes on the ground.

Don't you ever say I just walked away
I will always want you.
I can't  live a lie, running for my life
I will always want you.
 
I never meant to start a war
I just wanted you to let me in
And instead  of using force
I guess I should've let you in
I never meant to start a  war
I just wanted you to let me in
I guess I should've let you in
Don't you ever say I just walked away
I will always want you.

Dreams, that's where I have to go to see your beautiful face anymore.

När man ligger på bryggan och hör vattnet guppa under en, kvällen är alldeles svart och man kan skymta några få stjärnor i himlen. Man stänger av,  eller egentligen låter man allt komma på samma gång fast det ena slår ut de andra och det enda man hör är vågorna.
 
Tänk om man då ändå kunde flyga.. Insåg idag hur många det är jag faktiskt saknar..Får väl nöja mig med att drömma mig bort för en stund.
 
/L 

En kall januarinatt.

Det var en kall januarinatt, flickan var trött och kall, hon ville egentligen inget hellre än att slänga sig i pojkens famn och bara vara. Men flickan var rädd. Rädd att hon skulle förstöra, att pojken inte kände samma som hon. Det var en kall januarinatt flickan och pojken hade åkt omkring i en varm bil och bara pratat, flickan var nervös, hon kunde inte vänta längre, hon ville veta. Dom stannade utanför en mack, flickan tog ett djupt andetag och berättade för pojken vad hon kände. Pojken tittade ut genom fönstret och sedan in i hennes ögon, flickan blev mer nervös.
 
Dom gick in på macken, fortfarande inget svar. Han kände de människor som jobbade där, de stod samlade och bara pratade, flickan kunde inte slita sin blick från pojkens vackra ögon. Hon förstod inte hur det var möjligt, hur kunde han ha fått en så trasig människa på fall och nästintill gjort henne hel?
 
Flickan gick ifrån, ställde sig vid tidningarna och försökte hitta något annat att lägga tankarna på. För hur skulle han någonsin se henne på det sättet. Utan förvarning känner hon en arm runt sig, pojken håller om henne. Han frågar om hon hittar något intressant, flickan får en klump i magen, hon nickar.
 
Dom går omkring inne på den lilla macken. Pojken lägger armarna runt flickans nacke och lutar henne bakåt. Han kysser henne på pannan och bara fortsätter hålla om henne. Flickan kände sig hel men samtidigt räddare än innan. Dom går ut i den kalla luften, pojken drar flickan tätt intill sig och bara tittar henne djupt i ögonen.
 
Flickan blir aldeless stel, hon vill inget hellre än att bara ta tag i pojken och kyssa honom. Istället tar hon ett djupt andetag och tittar in i pojkens ögon. Dom står så nära att deras nästippar tar i varandra, flickan vill inte skrämma honom så hon bara väntar. Deras händer var sammanflätade och deras läppar nuddar varandras men utan att kyssas. Flickan är inte längre kall, pojken drar henne ännu närmare och kysser henne. Flickan lägger armarna runt honom och kysser tillbaka.
 
Hon förstod då att pojken inte kunde säga något, bara visa. Pojken var nog lika rädd som flickan men inte på samma sätt. Hon fick för sig att pojken var rädd för att känna något för någon ny. Hon kanske hade rätt, vem vet. Pojken och flickan gick fram och tillbaka i några månader och flickan började tro på kärleken igen. Flickan kände en känsla hon aldrig tidigare varit med om. Hon blev kär. Men pojken kände inte samma. Pojken och flickan gick skilda vägar.

Jag skulle ljuga.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag tyckte att de var för det bästa.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill något mer med dig.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner sorg.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag bara vill vara din vän.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte fallit för dig.
 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte försöker ljuga för mig själv genom att intala mig att ovanstående rader faktiskt är lögner..
 
Och om man ljuger tillräckligt länge så borde man så småningom börja tro på de. Det är i alla fall vad jag hoppas.. 
 
Däremot skulle jag även ljuga om jag sa att jag inte känner lättnad över att vi faktiskt ska försöka vara
vänner..  
 
Lite djup såhär dagen till ära, nu blir de sova ett par timmar till,  bara för att jag är ledig och faktiskt kan..
 
//L

Du vet inte vad du har förrän det är förlorat.

Tänk att rädsla kan göra så mycket med oss, den kan göra oss osäker i olika sammanhang,  den får oss att tvivla på oss själva och andra, men framför allt får den oss att inte våga ta steget framåt. Den gör att vi stampar på samma yta hela tiden, som att om vi skulle ta ett steg utanför cirkeln skulle vi falla platt.
 
Ja, tänk om vi gör det? men tänk om vi inte gör det? tänk om det faktiskt kan leda till något bra, eller till och med till något fantastiskt eller tänk om vi skulle råka lära oss något av det? Om man inte ens testar hur kan man då veta att det inte är bra, att det inte kommer bli bra?
 
Varför inte våga ta en risk och se vad som händer?
Faller man vet man i alla fall att man gav det en chans, man tog en risk och att man faktiskt vågade gå utanför cirkeln.. Vad är det värsta som kan hända? 
 
Och med det säger jag god natt, och vad ni än gör.. Låt inte rädslan vinna, för då kommer ni bara fundera hela livet hur det hade blivit om du gjort saker annorlunda...
 
/L
 

Det är svårt att leva när man vet vart hjärtat vill.

Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber, som allt vore kört.
Vilken otur att hjärtat är förstört.
 
Men nu så har du fastnat långt här inom mig.
Och jag behöver bränsle som kyssar ifrån dig.
Men hur hanteras kärlek i en dålig konjunktur?
Det här är sjuka dagar och det finns en enda kur.
 
 

I’m through with doubt, there's nothing left for me to figure out.

Ni vet när man blir sådär glad, så glad att man inte riktigt vet vad man ska göra. Man fån ler för sig själv, det känns som en julafton när man var liten och väntade på att tomten skulle komma och man skulle få öppna alla paket, när våren är påväg och man inser att det inte är länge kvar till sommaren, när allt bara faller på plats och du kan le utan att behöva anstränga dig.
 
Sen vaknar du och inser att allt bara är en lögn, att anledningen till att du log var baserad på en lögn, att tomten inte finns och att våren faktiskt är lång och väldigt jobbig. Att du för en gångs skull måste vara ärlig med dig själv, hur ont det än kan göra. Jag väljer att stänga av sen får vi se vad som händer, men som det känns nu är det inte ok.
 
/L

I'm gonna take a chance, and I hope you will too.

I am going to try something new, it's called: Trust.
So, don't give up on me just yet.
 

Djupa funderingar

Började fundera lite på det där med relationer och känslor. En nära vän ringde mig och berättade om en kille hon har träffat ett tag, allt kändes bra tills veckan innan hon skulle åka bort i några månader och ville säga hejdå. Hon berättade att hur hon än gör, vilka hon än träffar så slutar det alltid på samma sätt och man börjar ifrågasätta sig själv.
 
Jag försöker övertala henne och säga att hon fått allt om bakfoten med tanke på att det fanns så mycket mer att ta ifrån. Då säger hon till mig "Om du träffade en pojke som du verkligen tycker om, skulle inte du vilja träffa den personen nästan hela tiden då, Hur trött du än var, speciellt om människan ska åka bort?"
 
Och ja, det är ju faktiskt sant. Tycker man om någon så ska man väl ändå vilja träffa den människan och vara med den människan så mycket som möjligt, och då ska väl inte trötthet eller andra små detaljer göra något, för tycker man om någon ser man till att lösa det.
 
Är relationer verkligen så okomplicerade och är det faktiskt så att vi gör dom så mycket mer komplicerat än vad dom bör vara?  Rätta mig om jag har fel, visst kan det vara roligt med jakten men hur kul är det att behöva jaga någon som inte alls vill bli fångad?
 
Visst, jag skulle verkligen inte vilja vara i en relation där man satt fast och inte såg något annat än den människan, men visst ligger de något i det. Vill man träffa någon ser man till att lösa det. Och det fick verkligen mig att vakna, jag tänker inte jaga någon som inte vill bli fångad. Då spelar det ingen roll hur mycket man gillar den männsikan. Man kan inte kämpa för någon som inte vet eller vill hur länge som helst.
 
Undrar vad är det som gör att en männsika inte vågar ta steget ut i det okända? Gamla realtioner, rädslan att bli sårad, rädslan att faktiskt såra, osäkerhet, väntan på något bättre?
 
Nu blev det ett väldigt långt och djupt inlägg, men det blev lite lättare i huvudet i alla fall.
 
//L
 
 
 

När du inser att det inte kommer gå.

bild
Why does it feel so good but hurt so bad,
My mind keeps saying,
"Run as fast as you can"
I say, "I'm done," but then you pull me back,
I swear you're giving me a heart attack..

Jag vaknar och vill bara somna om.

Jag drömmer mig bort, jag hör hur det knackar, jag öppnar ytterdörren och det jag ser är du.
Så perfekt, så fint och så underbart, dessvärre bara en dröm. Jag vaknar och vill bara somna om.
 
bild

.

RSS 2.0