Hans mörkbruna ögon såg så mystiska ut, hon kunde inte släppa honom med blicken. Det var något hos den där pojken som fick henne att undra vem han var. Kanske var de hans gulliga sneda leende, hon var inte riktigt säker. Hon tog sin is-kaffe och satte sig vid poolen, vinden fläktade skönt i den heta värmen. Hon smuttade av sitt is-kaffe och njöt av att vara på semester. 

 

Servitören kommer och frågar om hon vill ha påfyllning medan han lämnar en lapp på hennes solsäng. Flickan nickar och tittar sedan på lappen. Det var från han, han med de mörkbruna ögonen, han tittade åt hennes håll och log sitt sneda leende. Flickan kunde inte annat än att le tillbaka.

 

Ute på terassen hade det nu blivit svalt och mörkret hade precis lagt sig över staden. Hon mötte upp den söta pojken som tog hennes hand. De gick ned mot stranden och bara pratade, i bakgrunden hörde man vågornas brus och människornas skratt från restaurangerna. 

 

Längst klipporna låg det en mysig och avsides restaurang, när dom kommer närmare ser flickan att det inte är en vanlig restaurang, nere på klipporna var det bord och stolar precis vid vattenytan, på borden fanns det tända lyktor som lös upp klipporna så vackert. De gick ned för en brant trästege som tog dem ned till borden. Vattnet skvalpade upp vid fötterna och himlen var stjärnklar. 

 

På vägen tillbaka gick de förbi en kille som sålde rosor, den söta pojken med de mörkbruna ögonen stannade honom och köpte en ros, han log sitt sneda leende och överlämnade rosen till flickan. Hon kände hur värmen växte i kroppen och hon besvarade tacksamt rosen med en kyss.

 

Pojken och flickan träffades varje ledig stund tills dagen kom när flickan skulle återvända hem. De höll kontakten ett tag, tills flickan tyckte att det blev för jobbigt. Flickan drömmer sig ofta tillbaka till just den platsen och vem vet, en vacker dag kanske hon återvänder..

Tänk om man kunde spola tillbaka tiden. Hade du gjort det? Hade du gjort saker annorlunda? Ångrar du saker du sa? Saker du gjorde? 

 

Detta är återkommande frågor som dyker upp i mitt huvud. Jag har funderat länge på om jag skulle spola tillbaka tiden om jag kunde. Ja, jag skulle spola tillbaka tiden om jag kunde, inte för att jag ångrar något på de sättet utan för att kunna göra saker annorlunda, handla på vissa andra sätt, trott på mig själv lite mer och gjort saker på annat vis. Jag tänker varje dag på hur saker skulle ha sett ut om jag hade kunnat spola tillbaka tiden. 

 

Jag önskar jag kunde, men eftersom att jag inte kan så får jag blicka framåt.. De sägs att man bara ångrar de saker man inte gjorde. Det kanske ligger något i det.. Men tänk om man ångrar saker som man gjorde, människor man träffade, folk som behandlade en som skit och inte brydde sig om det. De där med att ge och ta. Om folk ändå bara ska ta, betyder det att man inte behöver ge längre?

 

God natt!

Ledig, vad är det? Det där med att vara ledig fungerar inte så bra för mig, jobb några timmar imorgon ändå. Men inte klagar jag, de är konstigt hur gäster kan få en att må bra, bara av att lämna en lapp med texten "Tack för en underbart trevlig vistelse" eller när dom bjuder in en till att dricka vin med dom efter avslutat pass.

 

Eller helt enkelt en så simpel sak som att bara säga "Men jobbar du än? Och fortfarande ett så stort leende på läpparna" såna där simpla saker som ändå betyder så mycket och får en att känna sig uppskattad. Ibland är det stressig och ibland är de tungt men dagar som dessa älskar jag verkligen mitt arbete.

När du ligger i din säng och det känns som att hela världen snurrar. Huvudvärken tar över och du känner dig helt tom. Jag antar att det blir så när du är för envis för att ligga hemma och vara sjuk, även fast du vet att man inte ska jobba med feber. Nåja, är huvudet dumt får kroppen lida! En jobbkväll kvar och sen är man ledig hela fredagen, har en känsla av att de lär bli sängläge med te och serier! 

 

Just nu ligger jag och tänker tillbaka på tiden i dalarna. Trots att boende situationen blev lite väl mycket där ett tag, så måste jag faktiskt säga att jag har riktigt fina minnen därifrån. Vissa dagar önskar jag bara att jag kunde spola tillbaka tiden 2år och bara få göra om allt det fina och spola förbi de tunga perioderna. 

 

Det känns som att de var igår som jag och kusse tog släpet och började den långa resan mot dalarna. Nervositeten, förväntningarna och den nya starten. Helt galet att det redan gått två år, och att de har hunnit hända så otroligt mycket på dessa två år, både på gott och ont..

 

Men nu tror jag bestämt att Mr. Blund är på väg! God natt!